Investeringar och Utgifter

Nu kan en tro att jag ska skriva om pengar, ekonomi och liknande – men Icke!
Det handlar om att Leva och vad det kostar mig. Förr var jag helt värdelös på att investera i mig själv, gjorde mest slut på min ork. Allt gick i 210 km/h och idag fattar jag att folk undrade hur jag orkade. Hade stundtals (läs: nästan jämt) väldigt höga krav på mig själv, i det mesta jag gjorde. Löptränade i stor dos, jobbade extra…
Sa heller aldrig Nej och erbjöd ofta och frikostigt min hjälp till andra – rent fysiskt men oxå som någon att bolla tankar, jobbiga saker eller annat med. Det är ju sånt en gör för sina vänner!
Men…(ständigt detta lilla Men) så insåg jag att jag hade fler utgifter än inkomster, att detta sammanföll med att mitt liv höll på att göra en bredsladd in i den där jävfla Väggen, kan ha varit ett sammanträffande – eller inte. Med dragen handbroms hamnade jag hemmavid, stundtals ganska oförmögen att leva ”som vanligt” och med ökande insikt om att det var dags att skala bort, slå av på takten och sluta göra allt på en gång.
Att plötsligt behöva planera för att orka både duscha och handla samma dag – när en är van vid att jobba, hem och äta middag och sedan springa 20 km på kvällen! Eller lära sig att handla inte självklart innebar att jag kom hem med det jag skulle ha, glömde lappen hemma och hade inget minne av vad det stod på den. Eller ha lappen med sig men inte orka handla klart. Inse att en sitter i bilen men inte vet riktigt hur jag ska köra för att komma dit jag ska…

Nånstans mitt i sjukskrivning hajade jag till, när jag insåg attjag inte helt självklart kunde casha in vad jag själv invsterat i andra, i de vänner jag brydde mig om, som jag funnits för, villkorslöst. För tvärtom mot vad jag trodde, var Det inte alls självklart att höra av sig och kolla hur dagsläget var, kolla om jag kanske behövde ha nåt från affären eller kanske ville ha en stunds sällskap.
Tack o lov fanns de, des som ringde ofta eller fanns där ett sms bort och någon kom dessutom hit en stund utan att jag bad om det – men långt ifrån så många som borde ha sett sin chans till lite Payback, omsorg och ren snällhet tog chansen.


De som fanns till min hjälp och som stöd – gjorde det på ett helt fantastiskt sätt, saknade inte daglig tillsyn eller känsla av omtanke. Blev hämtad till kvällsmat, mysiga plockmats-och-film-kvällar, hade hjälp att handla. Fick erbjudande om att ha sällskap här hemma ”bara ring så kommer jag!”

Att hamna i utmattning är inte nån skimrande stund i livet – en inser hur otroligt liten och sårbar en är. Jag visste att jag skulle resa mig, komma tillbaka och jag hann väja undan från Väggen mitt i den där bredsladden! Antagligen både en stor portion tur och en gnutta skicklighet i den manövern, men jag lyckades i alla fall rätt bra. Glad över att ha jobbat med människor hela livet, fått lära mig en massa av alla de ungar jag haft förmånen att träffa. Att veta att vi har förmågan att landa på fötterna, hur jävligt det än ser ut under tiden en faller. Att veta att såren läker och att ärren bleknar med tiden. 

Nu med facit i hand så vet jag vad som behövs för att jag ska stanna på vägen i fortsättningen och det är bannemig dyrköpt kunskap, som jag vägrar slänga på sopberget. Jag vet vad jag behöver i Livet och jag är mer rädd om mig idag, hör för det mesta kroppens viskningar om att bromsa lite. Ibland missar jag dem och då fattar jag när kroppen höjer röstnivån ett snäpp. Fram tills den där bredsladden hörde jag inte att kroppen ville mig något förrän den vrålade eller gallskrek år mig. Idag jobbar jag medvetet med att inte ha så höga krav på mig själv och är mer försiktig med att ha en massa utgifter som jag inte kan ersätta med investeringar. Jag vet vilka i min omgivning som finns där, ett sms eller ett samtal bort, vilka som är att räkna med och lita på. Fick dessutom förmånen att lära känna nya människor – en del tack vare den där bredsladden – människor som vet vad investeringar och utgifter innebär och vad det är värt med jämnvikt. Människor jag inte för en dag vill vara utan, människor som lär mig saker.

De vet att Livet är både utgifter och investeringar – att vänskap och Livet måste en vara rädd om och inte ta för givet. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s