Att ha saker att se fram emot och inte känna att man får vad man ger

Att jag har saker att se fram emot blir extra viktigt när min knopp och kropp inte riktigt samarbetar som jag önskar. Sen ser jag ju så klart fram emot olika saker på olika sätt. Att jag ska ut i skogen efter jobbet idag med maten i ryggan – ser jag fram emot. Att jag ska ta med min pappa på en liten roadtrip till en sportaffär han vill besöka imorn – ser jag oxå fram emot. På lördag ska jag jobba ett frukostpass på hotellet – det ser jag fram emot.kopp

Men, att jag vet att jag har en del saker framför mig av sorten som boostar mig – det är mer såna tillfällen jag tänker på. En vardags-aw med fd kollegor, shopping-dag med en vän jag sällan kan träffa, gå på spelning på Pustervik med mat innan ihop med en bunt samlade mer eller mindre nära vänner – även där finns någon som jag sällan kan träffa. Ses i min soffa eller nån annans – zippa på lite cava och tjöta bort en stund. De där sakerna, de ger så himla mycket syre! Glädje och Pepp.

Byta miljö är en annan sån där grej som ger en massa ork. Sova borta. Roadtrip med skön musik, lite att tugga på under färden. Stanna till där man känner för en påfyllning av mat. Eller att få vara någon annans miljöombyte!

Jag är väl medveten om att jag är typen som vill att det händer saker, jag ser till att det gör det med. Man måste inte ses under särskilt uppstyrda former – en promenad, en kaffe – good enough! Tyvärr är jag typen som somliga nog uppfattar som jäkligt På och Drivande, i att det ska hända saker, en tjöt-röv helt enkelt. Men i vissa fall är det som om jag inte hör av mig och föreslår saker, bjuder till – då blir det väldigt tyst och vi ses inte alls. En kan ju tolka den tystnaden på en massa sätt och en del personers tystnad vet jag bakgrunden till, det är inte er jag syftar på. Men känslan av att känna att man inte är omtänkt på samma sätt som man själv tänker om andra, är trist. Man kan ju så klart fråga vad det kommer sig, men jag vet inte vad det skulle förändra. Somliga i min omgivning har jag gett upp, jag vare sig vill eller orkar vara den som ska hålla i ansvaret för att ses, prata en stund i telefon eller chatta från varsin soffa. När det inte finns en uttalad anledning till att man inte hörs, så tappar i alla fall jag lusten och orken.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s