Allting har ett slut…och en början

Idag har jag satt som mål att det är idag jag börjar träna igen. Så, nu kaffe som prepp och pepp. Jag är ingen gym-människa och har svårt att motivera mig att ta mig dit, till att börja med. När jag väl är där – vet jag inte riktigt vad jag ska göra om jag inte går på nåt pass. Nu är lite av målet att återta lite muskler på kroppen, utöver de jag använder i min vanliga vardag. Tills jag tagit nästa tag – PT-tid – så kör jag en vända på Cirkelgymmets apparater. Jag är inte riktigt igenom fighten med hjärnan om att löpningen är historia – då och då så kommer tanken upp: ”Imorn tar jag en skogsrunda” och sekunden efter så hinner logiken ikapp och påminner mig om att jag inte alls ska springa.

Har varit utan löpningen länge nu, över ett år. Det går ju att springa men inte på den nivån jag vill och jag får ju ont. Men – jag har å andra sidan ont efter vanlig promenad, vandring och efter en arbetsdag med. Så ibland funderar jag på att börja knata kanske 5 km vid 2 tillfällen/vecka – med tejpad fot. Råkade trampa snett och hade foten tejpad, fick ett infall och sprang en kort skogsrunda – då fick jag mindre ont efteråt! Det blir väl det brukar – jag måste testa mig fram och se vad som funkar för mig. Så det kanske inte är slutlöpt – bara en början till nåt nytt!?

Börjar jobba på måndag. För första gången på länge känns det helt ok att det är dags för ny termin, nya ungar och lite nya kollegor. SÅ nöjd med mitt byte av arbetsplats för ganska exakt 1 år sedan. Behövde tydligen den där örfilen av livet och åka baklänges ner i gyttjan det är att vara utmattad – för att verkligen ta tag i saker som skaver!

Idag är jag helt ok skulle jag vilja påstå, men jag känner av en del saker som kanske inte kommer försvinna helt. Yrsel, lite galsbubble-känsla, sömnbekymmer, inga hungerskänslor, glömska, tappar ord och domningar i fingrar. Ibland kommer suset i öronen, läges-yrsel, illamående, trycket över bröstet, tunnelseende – som resultat av att jag inte lyssnar på kroppen och knoppen. Idag vet jag att de där sakerna är nästa steg i varningssystemet, lyssnar jag inte då så gissar jag att risken är stor att jag klappar igenom igen. Min glömska är nog det som är jobbigast av allt, dels att jag måste lägga in påminnelser i mobilen, skriva Post-it-lappar, listor och allt det där. Att jag dessutom inte kan hitta rätt ord är satans knasigt, så sjukt frustrerande! Nu börjar jag kunna hantera det och blir inte så arg längre när det händer – det blir ju inte precis lättare när man är i affekt. Ni som känner mig väl vet att käften går i ett på mig – så om jag tappar lite ord då och då gör inte så mycket – då får ni vila öronen en stund.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s