Lyckligt lottad

Jag tillhör den skaran som kan träffa min Pappa lite när-som-helst. Idag firas FarsDag med mer eller mindre paket, choklad, middagar, Trisslotter…jag värdesätter mina föräldrars närvaro mer och mer – ju äldre De och Jag blir. Det är inte alls givet längre, att vi kommer ses oändligt många gånger, eller det att det alltid finns en Imorgon att ses på eller Om en vecka. Min familj är ingen sån familj som firar saker så väldigt, vi säger Grattis till varandra och självklart ses vi på Julafton – men vi köper inte presenter eller Julklappar längre, för vi har det vi behöver allihop!

Igår hade jag en underbar stund med några vänner, ganska spontant blev en vin/glögg och spelkväll till. Skrev till värdinnan idag: ”Tack för igår och Fler såna stunder!” Gillar de där tillfällena med opretentiösa små träffar med de jag har omkring mig.

Har blivit tvungen att omvärdera en del av de jag är vän med, är hjärtligt less på Envägs-kommunikation och på att vara klistret i relationen. Borde kanske ställa en enkel fråga till dem det berör – är vi vänner på lika villkor eller på villkoret att Jag hörs av? Men ska man behöva det? När vi är över 40 år allihop! Jag har hittills inte gjort det, utan slutat höras av som de gör. Rinner det ut i sanden, så var det väl meningen tänker jag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s