Mörkrädd!

Så står faktumet klart – USA:s befolkning har sagt sitt och vad det kommer få för betydelse har man ju en del känslor inför. Både som Världsmedborgare och som svensk känner jag en del oro, så är det. Hur det verkligen kommer bli – har vi inte sett än. Känner en viss känsla av skam över hur en stor den Amerikanska befolkningen tänkte när de lade sin röst. Känslan av att man inte vill ha det som det är nu, därav röstar man på en person som står för en STOR förändring…kan bli ett tokigt val i längden. Hur de kommande 4 åren kommer bli, främst i USA, kommer vi bli varse.

Förstår chocken hos de som så starkt trodde att Clinton skulle vinna – samtidigt som alla borde veta, att man inte kan ta ut saker i förskott eller ta saker för givna. Särskilt inte när det handlar om att så många människor ska rösta. Vem trodde t.ex att SD skulle få så många röster eller att de skulle ta sig in i riksdagen? Underskatta aldrig kraften av en samling människor!

Mörkrädd blir jag också av insikten att vuxna, till synes rätt smarta människor, inte alls förstår vad de säger sig förstå. Arvingens klassföreståndare har bevisligen inte alls förstått vidden av en hjärntrötthet hos en tonåring – vad det innebär och hur det artar sig – trots att vi pratat, mailat information och sms:at och vederbörande verkade ha greppat läget av svaren att döma, men så var det ICKE. Så, imorn fm kommer vi sitta i ett samlat möte med rektor, klassföreståndare, vi föräldrar och kurator. Igår em satt vi hemma alla 3 och ritade upp vad vi vill med mötet, viktiga saker att lyfta, lösa och prata om. Hoppas inte att klf känner sig påhoppad och att han inte har samma attityd som han haft gentemot Arvingen! Jag kommer få jobba Hårt med att inte säga precis vad jag tänker och därmed skämma ut mig (och Arvingen) men Om klf öppnar munnen och samma grodor hoppar ut som det tydligen gjort under skoltid – så vet jag inte om Mamma-Lejonet kommer kunna tygla sig.